Bland höstens inspirerande färger
Jag har väntat och hoppats i dagar nu på att solen ska visa sig. Jag har varit så sugen på att ge mig ut och fota nu när hösten är här och löven ändrat färg. Jag har haft särskilda idéer till foton som kräver solsken. Men någon tur med vädret har jag inte haft i över en veckas tid nu. Därför började min morgon idag med att fundera om jag skulle ge mig ut för att fota, som jag ville, eller om jag enbart skulle ta en promenad och lyssna på en podcast som jag brukar. När jag satt och funderade och tittade ut i allt det grå, så plötsligt lös himlen upp och solen kikade fram. Det kändes som ett tecken och jag skyndade mig att byta om för att gå ut.
Lite besviken blev jag när jag kom ut och solen inte längre sken, den var verkligen bara framme under en liten, liten stund. Men nu var jag ute och då kunde jag bara inte gå in igen. Så jag påbörjade min vanliga runda runt Nydalasjön, den här gången med målet att fota och få inspiration.
Jag gillar att utforska nya stigar och vägar jag aldrig gått på innan. Här gick jag ut på en myr som jag bara sett på håll tidigare.
En gång under min promenad på nära två timmar tittade solen fram ännu en gång, och det var här vid myren. Det fick de många färgerna att lysa så klara och starka.
Jag vet inte vad, men det är något speciellt med den här stigen. Jag har flera gånger tänk att jag vill fota den när jag gått förbi här, men jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Kanske låter det konstigt, det finns säkerligen massvis med liknande stigar som denna. Men nu när jag hade kameran med mig passade jag iallafall på.
Jag la märke till att det finns massor av rönnbär nu! Brukade man inte göra något av dem när man var yngre? Typ halsband eller något? Haha, jag minns inte riktigt vad men något var det, det är jag säker på.
Nu ska jag plugga lite, skriva på min krönika och läsa bok. Ikväll vankas det trevligheter. Hoppas ni får en fin fortsättning på helgen! :)